Har tron på Gud hindrat den vetenskapliga utvecklingen?

 

Många tycks tro att kristen tro och naturvetenskap befinner sig i en oundviklig och djup konflikt. Kristen tro ses som ett hinder för den vetenskapliga utvecklingen. Inget kan vara mer fel, i synnerhet inte om vi anlägger ett historiskt perspektiv.

Historiskt är ateismen en mycket marginell företeelse. All teknisk och vetenskaplig utveckling före 1900-talet har därför skett i religiöst präglade kulturer. (De kommunistiska staterna är nog de mest ateistiska kulturer världen sett, och när kommunismen föddes hade redan den moderna vetenskapen fått sitt genombrott.) Det finns därför inget sekulärt jämförelsematerial när det gäller den moderna vetenskapens framväxt. I stället har vi att jämföra kulturer präglade av olika religioner. Här ser vi att vetenskaplig utveckling inte endast avgörs av gudstro, utan av en hel rad faktorer som har med världsbild, människosyn och etik att göra.

Det är ett vetenskapshistoriskt faktum att den moderna vetenskapen föddes när den kunskap man ärvt från de gamla grekerna befruktades av kristen tro och etik.

Vi driver inte tesen att gudstro i allmänhet nödvändigtvis gynnar den vetenskapliga utvecklingen. Däremot menar vi att kristen gudstro och livssyn var en helt nödvändig grund varpå den moderna vetenskapen växte fram. Det är ett vetenskapshistoriskt faktum att den moderna vetenskapen föddes när den kunskap man ärvt från de gamla grekerna befruktades av kristen tro och etik.

För att visa att detta inte är en tes vi på CredoAkademin är ensamma om, vill jag ge några smakprov på hur vetenskapshistoriker ser på frågan. M B Foster skriver:

Den allmänna frågan uppkommer: vad är källan till de icke-grekiska inslag i filosofin efter reformationen … Vad är källan till de icke-grekiska inslag i den moderna synen på naturen som kom att avgöra den moderna vetenskapens specifika karaktär? Svaret på den första frågan är: den kristna uppenbarelsen, och svaret på den andra är: den kristna läran om skapelsen (M B Foster, The Christian Doctrine of Creation and the Rise of Modern Natural Science, tidskriften Mind nr 43, 1934, s. 448.)

Vetenskapsskribenten, antropologen och filosofen Loren Eiseley ställer sig frågan varför modernt vetenskapligt tänkande aldrig uppstod i de stora antika kulturerna. Han menar att modern vetenskap inte uppstår naturligt utan kräver en alldeles särskilt ”mylla”. Något motvilligt identifierar Eiseley denna mylla med den kristna tron. Han skriver:

I en av de märkliga omvälvningar som historien ibland ger ovanliga prov på, var det den kristna världen som till sist, på ett klart och artikulerat sätt, födde fram vetenskapens experimentella metod. (Loren Eiseley, Darwins’s Century, Garden City, NY: Doubleday, 1958, s 62).

Många menar vidare att den moderna vetenskapen på många sätt är en frukt av kristen teologi. Historiker har observerat hur grundläggande kristna trosföreställningar kommit att utgöra grunden för vetenskapen. A R Hall skriver t ex att själva begreppet naturlag ”skulle ha varit obegripligt i den antika världen, medan den hebreiska och kristna tron på en gudom som både var skapare och laggivare gjorde begreppet giltigt”. (A R Hall, The Scientific Revolution, 1500-1800: The formation of the Modern Scientific Attitude, Boston: Beacon Press, 1954, sid 171-72).

Denna koppling är inte förvånande om man betänker att majoriteten av den moderna vetenskapens pionjärer var kristna, och i stort sett alla var gudstroende. Det finns åtskilliga exempel på hur dessa pionjärer själva såg på sin vetenskapliga gärning som en integrerad del av sin religiösa tro. Ett typexempel hittar vi i vad astronomen Johannes Kepler skriver:

Må Gud se till att mina fantastiska teorier överallt och till fullo får den effekt på tänkande människor som jag strävat efter i min avhandling; nämligen att tron på världens skapelse skall förstärkas genom dessa yttre bevis, att skaparens tanke kan bli igenkänd och att hans outtömliga vishet får lysa fram allt klarare för varje dag. Då kommer människan äntligen att erkänna den verkliga omfattningen av hans makt och vishet och inse att Gud, som lagt grunden till allting i denna värld i enlighet med kvantitetslagarna, också har utrustat människan med en intelligens som kan begripa dessa lagar. (Citerat i Stefan Gustavssons bok Kristen på goda grunder sid 166-67).

Men inte bara den kristna världsbilden har spelat en viktig roll för vetenskapens framväxt. Vetenskapshistorikern P M Rattansi menar att det är allmänt accepterat (bland vetenskapshistoriker) att kristna etiska principer ”uppmuntrade en överlåtelse till studiet av ‘Naturens bok’ som ett komplement till studiet av Guds ord. De förmedlade en religiös förpliktelse att låta sådana studier tjäna det dubbla målet av att både ära Gud och gynna medmänniskan” (P M Rattansi, ”The Social Interpretation of Science in the Seventeenth Century” i Science and Society, red Peter Mathias, Cambridge: Cambridge University Press, 1972, sid. 2-3)

Utifrån detta kan man fråga sig varför många i vår kultur lever i föreställningen att kristen tro och modern vetenskap befinner sig i ett principiellt krigstillstånd i relation till varandra. Den välkände ateisten och darwinisten Stephen Jay Gould tar i sin bok Rocks of Ages, upp frågeställningen. Han spårar starten av ”konfliktmodellen” till två inflytelserika böcker: John William Drapers ”History of the Conflict Between Religion and Science”(1874) och Andrew Dickson Whites ”A History of the Warfare of Science with Theology” (1896).

Gould menar att konfliktmodellen är ett exempel på historieförfalskning, och han illustrerar det med hjälp av den påstådda medeltida tron på en platt jord.

Gould menar att konfliktmodellen är ett exempel på historieförfalskning, och han illustrerar det med hjälp av den påstådda medeltida tron på en platt jord. Både Draper och White menade att tron på en platt jord regerade under den religiösa mörka medeltiden. Om detta skriver Gould:

”Dramatiskt ja, men helt uppdiktat. Ingen period av ‘platt-jord-mörker’ uppstod hos de lärde… Grekisk kunskap om jordens sfäriskhet upphörde aldrig, och alla viktiga medeltida religiösa lärde accepterade jordens rundhet som ett etablerat kosmologiskt faktum” (Stephen Jay Gould, Rock of Ages, The Ballentine Publishing Group, New York, 1999, sid 113-14). (Gould bygger sina resonemang på historikern J B Russels bok Inventing the Flat Earth [Praeger, 1991].)

Mycket mer kan och bör sägas om hur kristen tro och vetenskap relaterar till varandra. Men med dessa citat har jag velat visa att kristen tro och modern vetenskap överlappar varandra både filosofiskt och historiskt, samt att konfliktmodellen verkar vara en historieförfalskning. Allt tyder alltså på att kristen gudstro spelat en avgörande positiv roll för framväxten av modern vetenskap. Att i ljuset av detta påstå att kristen tro skulle utgöra ett hinder för vetenskapens utveckling är inte trovärdigt.

 

Besvarat av Mats Selander den 10 jun 2009