Är det inte intolerant att hävda att ens egen religion är den enda rätta?

 

Faktum är att tolerans kräver att det finns någon sorts konflikt till att börja med. Om jag inte var oense med en människa om något, skulle jag ju aldrig ens få tillfälle att utöva någon tolerans. Jag kan nämligen bara vara tolerant mot den person jag tror har fel.

Frågan tror jag bygger på ett missförstånd av ordet ”intolerant”. Vad innebär det att vara ”intolerant”? Ofta tolkas det som om man är intolerant när man inte håller med en annan människa. Men tolerans och intolerans handlar i stället om på vilket sätt man inte håller med en annan människa. Faktum är att tolerans kräver att det finns någon sorts konflikt till att börja med. Om jag inte var oense med en människa om något, skulle jag ju aldrig ens få tillfälle att utöva någon tolerans. Jag kan nämligen bara vara tolerant mot den person jag tror har fel. Och då tolererar jag inte personens uppfattning – som jag tror är falsk, ond eller felaktig på något sätt – utan jag tolererar personen som har den felaktiga uppfattningen i det att jag visar min meningsmotståndare respekt och medmänsklighet. Det är bara i relation till meningsmotståndare som man behöver praktisera dygden tolerans. Om man bara ”tolererar” ens meningsfränder har man inte förstått någonting om vad tolerans är. Tyvärr är det alltför vanligt.

Det kan alltså inte vara intolerant att enbart hävda att ens egen religion är sann och att andra religioner och livsåskådningar falska (i den mån de motsäger den religion jag håller för sann). Men det kan vara intolerant om jag hävdar min egen religions sanning på ett respektlöst, nonchalant, arrogant och kärlekslöst sätt. Om jag inte vill lyssna på min meningsmotståndare, om jag reflexmässigt kallar honom/henne för ”fundamentalist”, ”idiot”, ”extremist” eller liknande, ja då är jag inte tolerant när jag hävdar min egen religions/livsåskådnings sanning. Men denna risk är lika stor för oss alla, oberoende om vi är kristna, ateister, relativister, UFO-troende eller vad du vill.

Detta missförstånd av ordet ”tolerans” går ofta hand i hand med en pluralistisk religionssyn. Enligt religionspluralismen är alla religioner lika sanna och lika fungerande (i det att de i lika hög grad sätter oss i förbindelse med ”det gudomliga”). Religionspluralisten hävdar att alla religioner är som olika floder som rinner ut i samma hav, eller olika stigar som leder upp till samma bergstopp, eller som fem blinda män (världsreligionerna) som håller i varsin del av en elefant (Gud/det gudomliga).

Religionspluralisten gör anspråk på att beskriva verkligheten och på hur de olika religionerna relaterar till Gud/det gudomliga. Intressant nog utger sig ofta religionspluralisten för att vara mer ”tolerant” än de konkurrerande uppfattningarna (liksom partikularismen som säger att en ”partikulär” religion är sann och de andra i huvudsak falska, eller inklusivismen som säger att en religion är sann men ”inkluderar” många sanningar från andra religioner). Religionspluralismen säger ju att alla religioner är lika sanna. Det låter mer tolerant. Men det är ett missförstånd. Faktum är att religionspluralismen (i alla fall när den påstår sig vara mer tolerant än alternativen) tenderar att vara mindre tolerant än alternativen. Hur då?

Religionspluralismen utgår ofta från att man är mer tolerant när man tror samma sak. Om man säger att alla olika religioner i själva verket tror samma sak, så är man följaktligen mer tolerant. Detta får religionspluralisten att omtolka de olika religionernas sanningsanspråk. När kristna säger att Gud blev människa i Jesus, säger religionspluralisten att detta inte är sann kristen tro eftersom en sådan tro krockar med de andra religionernas (t ex islams) sanningsanspråk. En religionspluralistisk syn på religionerna innebär därför en omtolkning av respektive religion så att religionerna strömlinjeformas till att säga ungefär samma sak.

Intolerans är att med oschyssta medel försöka kväsa sina meningsmotståndare genom att redan på förhand etikettera dem som intoleranta för att de gör någonting som man själv tar sig friheten att göra!

Men är det tolerans? Är det respekt? Knappast. Det vore mycket mer respektfullt att lyssna på respektive religions företrädare och ta deras tro på allvar (vare sig det stämmer eller inte med religionspluralistens önskan att alla religioner ska säga samma sak). Att säga till muslimen eller den kristne: ”Du har inte förstått din egen religion, och du tror fel om den” samtidigt som man säger: ”Ingen har rätt att säga om sin egen tro att den är mer sann eller mer rätt än någon annans tro” är höjden av hyckleri, eftersom man uttryckligen förbjuder andra att göra det man själv tillåter sig att göra! Religionspluralisten säger egentligen att endast han har rätten att beskriva verkligheten om Gud/det gudomliga, och när andra gör samma sak – dvs beskriver Gud/det gudomliga men på sitt eget sätt – protesterar religionspluralisten och ropar: ”Intolerant!” Nej, intolerans är inte att blottlägga en meningsskiljaktighet. Intolerans är att med oschyssta medel försöka kväsa sina meningsmotståndare genom att redan på förhand etikettera dem som intoleranta för att de gör någonting som man själv tar sig friheten att göra!

I stället är det mycket mer tolerant att ödmjukt och lyssnande beskriva vad man tror på (och det får självklart även pluralisten göra) och sedan respektera både sin meningsmotståndare och det faktum att vi är oense. Religionspluralisten har en tendens att låtsas respektera sin meningsmotståndare genom att låtsas att vi inte är oense, och sedan bli upprörd när man inte köper den beskrivningen. I själva verket är det bara skickligt dold intolerans.

Läs mer om denna fråga i artikeln En eller många vägar i vårt artikelarkiv.

Besvarat av Mats Selander den 8 jun 2007