Gud och det onda — Mats Selanders inledningsföredrag i debatt med Thomas Anderberg

 

Ondskans problem är i själva verket flera problem. Till att börja med bör vi skilja på ondskans filosofiska problem och ondskans psykologiska problem. Det filosofiska problemet söker ett intellektuellt svar på frågan om hur Gud kan vara god och allsmäktig samtidigt som ondska existerar. Det psykologiska problemet är mer praktiskt och handlar om hur vi kan stå ut när ondska och lidande drabbar oss. Det är lätt att komma med fel förväntningar en sån här kväll och tro att Thomas eller jag ska komma med resonemang som är designade för att trösta. Vissa av våra resonemang har förhoppningsvis den funktionen, men de är inte i första hand designade för att göra det.

I kväll kommer vi fokusera på det intellektuella problemet dvs ondskans filosofiska problem. Och det kan formuleras så här:

  1. Gud är allsmäktig så att han kan ta bort det onda
  2. Gud är allgod så att han vill ta bort det onda
  3. Det onda finns
  4. Alltså finns inte en allsmäktig och allgod Gud.

Det är alltså detta kvällens diskussion kommer handla om. Om jag förstått det rätt kommer Thomas försöka bevisa eller påvisa att ondskans existens är ett tillräckligt starkt skäl för att inte tro på en allsmäktig och allgod Gud. Jag kommer försvara Gudstron och hävda att ondskans problem inte är så allvarligt att vi borde ge upp tron på Gud.  Jag har fem punkter:

1. Bevisbördan för min motpart är stor

Jag vill börja med att sätta hela debatten i sitt sammanhang. Diskussionen här ikväll gäller alltså huruvida det är rimligt att tro på Guds existens i ljuset av ondskans existens. Vi är båda överens om att ondska existerar, även om vi kanske kommer definiera ondska olika. Det vi inte är överens om är huruvida det är rimligt att tro att Gud existerar i ljuset av den ondska som finns. Detta innebär några mycket viktiga saker för vår diskussion. För det första innebär det att vår diskussion riskerar att handla om enbart ett bevismaterial (eller en sorts bevismaterial). Låt oss tänka oss en domstolssituation där frågan om Guds existens ska avgöras. En mängd bevismaterial finns då att tillgå., t.ex. kosmologiska gudsargument, teleologiska gudsargument, moraliska gudsargument, argument utifrån Jesu uppståndelse, argument utifrån religiösa erfarenheter m.m. Dessa hamnar i den vågskål som talar för att Gud finns. Sedan finns det argument i den andra vågskålen. Gudsbegreppets inkoherens, Guds gömdhet och synbarliga frånvaro. Och så förstås ondskans problem som nog har spelat den tyngsta rollen, i alla fall rent historiskt.

Observera nu att bevisbördan för Thomas är ganska tung. Han måste visa att vår diskussion om endast ett, eller en sorts bevis räcker för att avgöra målet. Hans argumentation utifrån ondskans existens måste vara så stark att det inte spelar någon roll hur starka gudsargumenten är. Enda sättet han kan göra detta, så vitt jag förstår, är genom att visa att ondskans problem skapar ett logiskt problem hos den gudstroende. Thomas måste visa att en god och allsmäktig Gud är logiskt oförenlig med ondskans existens på liknande sätt som det är ologiskt att tro på gifta ungkarlar eller runda fyrkanter. Då har Thomas position vunnit. Men han vet, lika väl som jag att han inte kan göra detta. Låt mig förklara varför.

2. Ondskans logiska problem desarmerat

Det har blivit allmänt erkänt att Alvin Plantinga har bevisat konklusivt att det inte går att formulera en logisk motsägelse utifrån påståendena att ”Gud är allsmäktig” ”Gud är god” och ”ondskan finns”. Plantinga har gjort detta genom att visa på ett fjärde påstående som förenar dessa påståenden, nämligen följande: Gud kan ha moraliskt godtagbara skäl för att tillåta den ondska som finns” Detta påståenden förenar Guds allmakt och godhet med ondskans existens. Och som Plantinga mycket riktigt påpekar räcker det med att detta fjärde påstående, nämligen att ”Gud har moraliskt godtagbara skäl för att tillåta den ondska som”,är möjligt sant för att det ska fungera som den kil som bryter upp det logiska trilemma som ondskans logiska problem utgör. Enligt många filosofer har Plantingas försvar effektivt och slutgiltigt avväpnat ondskans logiska problem.

Detta innebär att min meningsmotståndare här ikväll måste göra det näst bästa, nämligen hävda att ondskans problem är så tungt vägande, inte i kraft av någon logisk intern motsägelse hos kristen teism, utan av någon annan anledning, att inga gudsargument, inte ens tillsammans, kan uppväga ondskans problem. Men då har vi lämnat logikens svartvita territorium och gett oss in på sannolikhetskalkylernas gråa område. Då måste diskussionen också beröra ett så mycket större fält av frågeställningar och argument, och en debatt enbart om ondskans roll kommer inte då kunna avgöra frågan om Guds existens. Detta betyder att jag endast behöver visa att ondskans existens inte är ett logiskt problem för gudstron, för att kräva att allt relevant bevismaterial ska tas med i bilden. Men då kommer debatten inte längre handla endast om det ondas problem utan om alla argument för och emot Guds existens. Detta har gjort att vissa religionsfilosofer som Douglas Geivett inte anser att ondskans problem kan behandlas oberoende av gudsargumenten eller det som också kallas naturlig teologi. Ondskans problem måste därför behandlas tillsammans med alla relevanta argument. Så, för att udvidga domstolsliknelsen, kommer jag utgå ifrån att Thomas inte bara vill diskutera mordvapnet utan även motivet, den blodiga jackan, vittnena och andra relevanta fakta tas med i målet.

Argumentet kommer då inte handla om någon logisk oförenlighet utan snarare om sannolikheten eller rimligheten i att en god och allsmäktig Gud tillåter den ondska som finns. Man kan tänka sig följande argument:

3. Argumentet utifrån oberättigad ondska

  1. Om Gud finns, så finns inte oberättigad ondska (med oberättigad ondska menar jag ondska som inte kan rättfärdigas moraliskt, ondska som Gud inte har något moralisk tillräckligt skäl för att tillåta, fullkomligt meningslös och poänglös och onödig ondska)
  2. Oberättigad ondska finns
  3. Därför finns inte Gud

Jag hävdar att det är falskt att en sådan oberättigad ondska finns. Alla är däremot överens om att det synbarligen finns oberättigad ondska. Vi är ofta oförmögna att utröna varför lidande drabbar oss. Men det medför inte att dessa lidanden verkligen är oberättigade i den meningen att de gör Guds tillåtelse av dem moraliskt klandervärd. Ateisten verkar mena att om Gud har moraliskt godtagbara skäl för att tillåta den ondska som sker så måste dessa skäl vara uppenbara för oss.  Men det finns absolut inga skäl för ett sådant antagande. Motsatsen är fallet. Om vi betraktar våra begränsningar i tid och rum, intelligens och kunskap så borde vi inte förvänta oss att vi kan se Guds skäl bakom varför Gud tillåter varje ond sak som sker. Ta t.ex. detta att vi är historiskt begränsade. Ondska som verkar helt poänglös inom vårt begränsade perspektiv kan utifrån Guds mycket vidare perspektiv vara ondska som han har moraliskt goda skäl att tillåta. En oskyldig man som mördas, eller ett barn som dör i leukumi skulle kunna sända vågrörelser utöver historien på ett sådant sätt att Guds moraliskt godtagbara skäl för att tillåta sådan ondska kan handla om vad som sker århundraden senare, eller kanske i ett annat land. När vi tänker på Guds försyn över hela historien, Gud suveräna kontroll över varje sparv och människa och atom genom alla tider, så kan vi lätt inse hur hopplöst för oss att kunna veta vad Guds skäl är för att tillåta en viss ond händelse. Utifrån vårt begränsade perspektiv och vår begränsade kunskap kan vi helt enkelt inte veta att det finns oberättigad ondska.
Dessutom är det så att vissa kristna läror ökar sannolikheten för att mycket ondska och lidande just ska verka vara oberättigat, utan att i själva verket vara det. Låt mig nämna tre sådana kristna läror som gör att vi borde förvänta oss att mycket ondska just kommer verka vara helt obefogad.

1) Syftet med mänskligt liv är inte mänskligt lycka som sådan, utan att lära känna Gud. Ett skäl till varför mycket ondska i världen verkar så oberättigad är för att vi tar för givet att om Gud finns så är målet för mänskligt liv lycka i denna världen. Men målet med livet är inte jordisk lycka, utan snarare att känna Gud vilket i slutändan kommer ge sann och evig tillfredsställelse. Många onda saker sker som är helt oberättigade i relation till mänsklig lycka i detta livet, men dessa onda saker är måhända inte helt oberättigade om målet är att lära känna Gud. Det kan även vara så att det bara är i vår värld med den naturlig och moralisk ondska och lidande som faktiskt råder som ett maximalt antal människor fritt kommer att lära känna Gud och hans räddning.

2) Bibeln lär att mänskligheten är i uppror mot Gud och Guds vilja. Istället för att tillbe och underordna sig Gud har människor utifrån sin fria vilja gjort uppror mot Gud. Den kristne är inte förvånad över den oerhörda mängd mänsklig ondska i världen. Bibeln säger att Gud har överlåtit människan till hennes egenhändigt valda ondska. Ofta griper han inte in för att stoppa det utan väntar på att vi frivilligt ska vända oss till honom. Han låter mänsklighetens valda synd ofta få löpa sitt lopp. Detta bara understryker vårt moraliska ansvar inför Gud, såväl som vår egen ondska och vårt behov av förlåtelse och moralisk rening. I denna situation är det inte konstigt att mycket ondska verkar vara helt oberättigad.
3) Guds syften sträcker sig in i evigheten. Jesus lovade evigt liv till alla som förtröstar på honom som sin frälsare och herre. I livet efter detta kommer Gud löna dem som burit sina lidanden med förtröstan och mod genom att ge dem ett evigt liv med outsäglig glädje. Aposteln Paulus som fick lida otroligt mycket skrev följande: Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig,.” (2 Kor 4:17-18). Paulus föreställer sig två vågskålar: en med alla hans jordiska lidanden och en med den härlighet som Gud kommer ge sina barn i himlen. Och den himelska härlighetens vågskål kommer väga så tung att jordelivets lidanden knappast ens går att jämföra. Dessutom, ju längre vi är i evigheten, desto mer kommer jordelivets lidanden krympa i jämförelse till att bli ett närmast oändligt kort ögonblick. Dessa lidanden översvämmades av den ocean av Gudomlig evighet och glädje som Gud öser över sina barn i himlen. I ljuset av detta borde vi inte förvänta oss att vi skulle kunna se, i detta livet, varje skäl Gud har bakom den ondska han tillåter. Vissa fall kanske bara kan rättfärdigas i ljuset av evigheten.

Så givet dessa tre läror borde vi förvänta oss att mycket ondska och lidande i världen är synbarligen oberättigade.

4. Ondskan och Gudsargument

Om vi nu väger frågan om huruvida ondskan i världen verkligen är oberättigad så kommer den viktigaste faktorn vara, ironiskt nog, huruvida Gud existerar! Vi kan alltså vända på steken genom att argumentera på följande sätt:

  1. Om Gud finns, så finns inte oberättigad ondska
  2. Gud finns (detta är vad den kristne hävdar; härav följer att)
  3. Därför finns inte oberättigad ondska

Så om Gud finns så betyder det att den synbarligt oberättigade ondskan i världen i själva verket inte är oberättigad. Så frågan om huruvida det finns oberättigad ondska hänger på om vi har andra skäl att tro på Guds existens. Här finns det mycket att säga, men låt mig bara ge ett argument för Guds existens som har med ondskans problem att göra, nämligen det moraliska argumentet.

5. Det moraliska argumentet för Guds existens

  1. Om det finns objektiva moraliska värden så finns Gud
  2. Det finns objektiva moraliska värden
  3. Därför finns Gud

Med ”objektiva moraliska värden” menar jag moraliska värden som är giltiga vare sig människor tror på dem eller ej. De har objektiv giltighet. Den bästa förklaringen till hur objektiva moralisk värden kan existera är just att de är förankrade i Guds natur. Om moralen är en människoskapelse och inte given från vår skapare, så har moralen inte en objektiv giltighet över våra liv. Om ateismen är sann måste rätt och fel grundas på ett subjektivt sätt. Då är det fel att våldta därför att vi kommit överens om att det är fel, eller för att det går emot vår smak eller något liknande. Men skulle vi kommit överens om att det var ok, eller om det föll oss i smaken, så skulle det inte vara moraliskt fel, eftersom moralen vilar på vad människor bestämmer. Men om moralen är objektiv måste den vila på vad något utanför människan, och den enda kandidat jag kan se här är just den Gud som skapat oss och som skapat oss med ett gott moraliskt syfte, nämligen att vi ska älska vår skapare och varandra. Så Gud är den bästa förklaringen till objektiva moraliska värden. Det var den första premissen. För det andra är de så att objektiva moraliska värden existerar. Detta är något vi alla vet innerst inne. Men om objektiva värden inte kan existera utan Gud, och om objektiva värden existerar, ja då följer det logiskt och oundvikligen att Gud existerar.

Faktum är att det moraliska argumentet paradoxalt nog kan omvandlas till ett argument för Guds existens utifrån ondskans existens. Det lyder som följer:

  1. Om det finns objektiva moraliska värden så finns Gud
  2. Ondska existerar (detta är premissen som ateisten ger oss)
  3. Objektiva moraliska värden existerar (vissa saker är ju onda)
  4. Därför finns Gud

Så även om ondska kan tyckas vara ett skäl att betvivla Guds existens, så är det i själva verket så att ondskas existens bevisar Guds existens, eftersom ondska inte skulle existerat om inte Gud funnes. Detta kan vi också se genom att utgå från en rimlig definition av ondska. Ondska är det som inte borde finnas eller ske. Men om det är objektivt giltigt att något inte borde ske så kan detta bara vara giltigt i kraft av att det finns något annat som objektivs sett borde ha skett. Objektivt onda handlingar kan inte finnas utan att det kan finnas objektivt goda handlingar. Men objektiv godhet kan bara finnas om Gud finns. Det visar sig alltså att själva det krut som ligger bakom ateistens anklagelser mot Gud är givet från Gud.

Sammanfattning

Mina fem punkter var alltså:

1. Bevisbördan är mycket stor för den som ska visa att endast ondskans problem räcker för att göra Gudstron irrationell. Den är så stor att endast det logiska argumentet kan bära en sådan bevisbörda.

2. Ondskans logiska argument är effektivt desarmerat av bl.a. Alvin Plantinga, eftersom Gud kan ha moraliskt godtagbara skäl att tillåta den ondska som finns.

3. Argumentet utifrån oberättigad ondska måste visa att det är sannolikt att Gud åtminstone i något fall, saknar ett moraliskt godtagbart skäl för att tillåta en viss ondska. Men det verkar vara ytterligt svårt att med säkerhet säga att det finns något sådant fall. I synnerhet som det finns kristna läror som åtminstone delvis kan förklara varför mycket ondska kan te sig helt oberättigad och poänglös, utan att faktiskt vara det.

4. Dessutom är frågan om huruvida det finns oberättigad ondska inte oberoende av vad vi tror om alla de andra gudsargumenten. Om vi har andra oberoende skäl att tro att Gud finns innebär det att vi i samma grad borde betvivla att det finns oberättigad ondska.

5. Ett sådant argument är det moraliska gudsargumentet som hävdar att det inte kan finnas objektiva moraliska värden med mindre än att Gud finns, och eftersom vi har intuitivt starka skäl att tro att sådana värden finns innebär det att vi därmed har ett starkt skäl att tro att Gud finns. Ett starkt skäl till varför vi kan tro att objektiva moraliska värden finns är just vår upplevelse av att ondskan finns.

©  Mats Selander 2006

Källa/fotnot: Debatten hölls i Uppsala 8 december 2004. Inledningsföredraget är här lätt reviderat och följer W.L. Craigs argumentation.