Denna fråga anses av många vara den allvarligaste invändningen mot gudstro. Argumentet kan formuleras som ett logiskt problem:

1) Gud är god så att han vill ta bort all ondska och allt lidande
2) Gud är allsmäktig så att han kan ta bort all ondska och allt lidande
3) Ondska och lidande finns
4) Alltså finns inte en god och allsmäktig Gud

Tanken är att (1), (2) och (3) logiskt sett inte kan vara sanna samtidigt. Men är det ett logiskt problem? Filosofen Alvin Plantinga har visat att så inte är fallet. Om vi kan formulera ett påstående som logiskt kan förena (1), (2) och (3) och som möjligen kan vara sant, skulle detta upplösa det logiska problemet. Betrakta följande:

5) Gud har moraliskt tillräckligt goda skäl för att tillåta den ondska och det lidande som finns

Det verkar alltså inte föreligga någon logisk motsägelse att tro på en god och allsmäktig Gud i ljuset av den ondska och det lidande som finns.

Detta påstående behöver inte ens vara sant för att upplösa ondskans logiska problem. Det räcker med att påståendet är logiskt möjligt, vilket det verkar vara. Det verkar alltså inte föreligga någon logisk motsägelse att tro på en god och allsmäktig Gud i ljuset av den ondska och det lidande som finns.

Ateisten undrar då förstås vad Gud skulle kunna ha för ”tillräckligt goda skäl” för att tillåta den ondska och det lidande som finns. Vad skulle Gud kunna ha för tillräckligt goda skäl för att tillåta exempelvis att en tvååring dör i cancer eller att en hjort plågas ihjäl av sina brännskador efter en skogsbrand? Det är svårt att förstå vad Gud skulle kunna ha för skäl att tillåta sådant. Sådan ondska skulle vi kunna kalla ”oberättigad ondska”. Oberättigad ondska är alltså sådan ondska som inte ens Gud har tillräckligt goda skäl att tillåta. Argumentet kan formuleras så här.

6) Om Gud finns så finns ingen oberättigad ondska
7) Det finns oberättigad ondska
8) Alltså finns inte Gud

Vad är Guds skäl att tillåta ondska och lidande? Vad är Guds skäl att tillåta den enorma mängd av ondska och lidande som verkar totalt meningslös? Det ärligaste svaret är nog: ”Vi vet inte.” Är ett sådant svar ett stort problem? Inte nödvändigtvis. Vi kan lätt tänka oss en rad skäl varför Gud tillåter ondska och lidande. I en värld utan möjlighet till ondska och dess hemska konsekvenser (lidande) skulle moralisk godhet och kärlek bli innehållslösa begrepp. Om Gud ville skapa en moraliskt signifikant värld måste Gud tillåta möjligheten att hans skapelser väljer det onda. Gud kan inte heller tvinga oss att fritt välja det goda. Det vore en logisk motsägelse.

Men vi vet alla att mycket ondska och lidande är oförtjänt. Varför tillåter Gud det? Vi kan tänka oss några möjliga svar. Om vi inte ska bli isolerade individer utan människor som lever i gemenskap med varandra, måste möjligheten finnas att göra gott mot varandra. Men det innebär att denna möjlighet kan missbrukas och leda till att oskyldiga får lida. Vi har moraliskt ansvar inte endast i relation till vår skapare utan även i relation till varandra. Och detta är något gott. Sedan kan de som får lida oskyldigt även bli kompenserade av Gud i livet efter detta. Denna möjlighet kan vara ett skäl varför Gud låter ”ondskan ha sin gång” även när oskyldiga drabbas.

Dessa svar täcker självfallet inte in alla fall av ondska och lidande. Men frågan är om det krävs att vi ska känna till alla Guds skäl till varför han tillåter ondska och lidande för att vara rättfärdigade att tro på Gud. Svaret på den frågan hänger inte endast på ondskans problem, utan på alla gudsargument sammantagna. Om vi har andra, oberoende skäl att tro på Gud innebär det att vi har motsvarande skäl att tvivla på att verklig oberättigad ondska existerar (alltså sådan ondska som inte ens Gud har skäl att tillåta). Ondskans problem verkar inte kunna avgöras i isolering, utan måste bli en faktor bland flera när vi avgör om det är rimligt att tro på Gud eller inte.

Besvarat av Mats Selander den 14 maj 2007