Kan man som kristen vara polis eller militär?

Genom historien har kristna varit kluvna i den här frågan. Många kristna rörelser har haft en stark pacifistisk hållning. Man har helt enkelt tolkat och tillämpat Jesu ord om att vända andra kinden till och älska sina fiender på ett direkt och bokstavligt sätt. Man älskar inte sin fiende om man skjuter honom. Man vänder inte andra kinden till när man släpper bomber. All våldsanvändning har därför varit principiellt utesluten.

De kristna som har den motsatta uppfattningen har pekat på följande bibelord:

– Soldater frågar Johannes Döparen vad de ska göra för att omvända sig från sin synd. Johannes svarar ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold” (Luk 3:14). Om yrket ”soldat” var syndigt borde Johannes sagt det, i synnerhet som Johannes hela uppgift gick ut på att få folket att vända om från synd.

– Jesus lyfter upp en romersk officer som ett exempel på en man med stark tro (Luk 7:1-10). Det är konstigt om soldatyrket i sig var syndigt. Ingenstans kritiserar Jesus soldatyrket som sådant.

– Paulus skriver att ”det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst såsom hämnare, för att vreden ska drabba den som gör det onda” (Rom 13: 4). Överheten, så som institution, är alltså en Guds tjänares och dess ”svärd” (dvs överhetens rätt att använda våld) är en nödvändig och legitim del av dess uppgift. Därför – så lyder argumentet – är det inte heller fel för en kristen att såsom polis eller militär använda våld.

Den kristne pacifisten kan svara att dessa bibelord inte uttrycker gudsrikesidealet utan är praktiska anpassningar till en i synd fallen värld, men att vi som kristna bör ha Jesu höga ideal om att älska sina fiender som riktmärke. Skulle vi kunna tänka oss Jesus själv i rollen som soldat eller polis? Om inte, hur kan då vi som Jesu efterföljare gå in i sådana roller?

Den avgörande frågan i den här interna kristna diskussionen handlar nog om hur man bör förstå Jesu undervisning i bergspredikan om att älska din fiende och vända andra kinden till. Menade Jesus verkligen att detta uteslöt militärt och polisiärt våld? Om Jesus menade det, så är det konstigt att han inte tillämpade den undervisningen i mötet med gudfruktiga romerska militärer. Det är också konstigt att Paulus avviker så radikalt från en sådan tolkning av Jesu undervisning.

Vi tror att Paulus undervisning i Romarbrevet kap 12-13 faktiskt återspeglar Jesu hållning. Dels hittar vi verser som låter som ekon av bergspredikan:

Rom 12:14: ”Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte”.
Rom 12:17: ”Löna inte ont med ont.”
Rom 12:18: ”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er”
Rom 12:19: ”Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång …”
Rom 12:20: ”Men är din fiende hungrig, ge honom att äta: är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud.”
Rom 12:21: ”Låt dig inte besegras av de onda, utan besegra det onda med det goda.”

Dessa verser skulle lika gärna kunna varit med i Jesu bergspredikan! Men direkt efter Rom 12:21 börjar Paulus tala om överheten såsom en legitim hämnare å Guds vägnar med rätt att utöva våld. Paulus såg uppenbarligen ingen motsättning mellan att å ena sidan möta det onda med det goda, att hjälpa sin fiende och inte ta rätten i egna händer, och å andra sidan betrakta överhetens principiella rätt till vålds- användning såsom något legitimt och gott. Om Paulus inte såg någon motsättning här, varför tro att Jesus gjorde det?

Min personliga prestige och stolthet är inte det viktiga. Därför kan jag vända andra kinden till.

Det Jesu ord om att vända andra kinden till egentligen handlar om är vikten av ödmjukhet; att inte försvara sin egen ära, sin egen ”rätt”. Det handlar om vad Paulus säger i Rom 12:19, att inte ta rätten i egna händer utan i ödmjukhet räkna med att Gud är rättvisans garant (ibland via överheten som då fungerar som Guds representant). Jesu undervisning i bergspredikan handlar då inte om våldsutövning i sig, utan om vikten av att “dö från sig själv” och vikten av att lita på Gud. Min personliga prestige och stolthet är inte det viktiga. Därför kan jag vända andra kinden till. Men det betyder inte att rättvisa är oviktigt eller att Gud och överheten inte har rätt att använda våld för att förhindra eller straffa brott.

Även om vi som undervisar på CredoAkademin har respekt för den pacifistiska hållningen, tror vi att en kristen kan använda våld i egenskap av polis eller soldat. Denna våldsanvändning är förstås inte villkorslös, utan måste omgärdas av etiskt försvarbara principer och attityder, som t.ex. att man inte använder mer våld än vad nöden kräver och att en kristen polis eller soldat inte har rätten att gå emot sitt samvete.

Besvarat av Mats Selander den 11 jun 2009